zoon politikon

Anarchy (and censorship) in the UK

Anarki i staden! London brinner! - de prosaliknande beskrivningarna av upploppen i London känns stundtals igen från punkmusiken, kanske mest tydligt exemplifierat med Sex Pistols ‘Anarchy in the UK’.

Upploppen i London som de senaste dagarna utgör redan ett välomskrivet fenomen i dagspress och på internet. Mina egna tankeprocesser kring situationen har tagit sig an två distinkta huvudfåror. Ett sunt förhållningssätt till problem av alla slag är att börja att dispassionerat - i den mån det är möjligt - att konstatera vad problemet är. Upploppen är inte problemet i sig, utan en konsekvens eller bieffekt. Samtidigt är jag varken britt eller Londonbo - min förmåga att fullt sätta mig in utlösande orsaker är mer eller mindre avhängig andra- och tredjehandskällor. I Al-Jazeera’s engelska utgåva beskrivs exempelvis området Tottenham som ett område med hög fattigdom, etnisk mångfald med en befolkning som upprepade gånger fått smaka på polisens fördomar och rasism och därför inte längre litar på dem. BBC i sin tur publicerar ett antal olika sociala- och ekonomiska faktorer som orsaksgrund (http://www.bbc.co.uk/news/magazine-14483149). Premiärminister David Cameron däremot, reducerar offentligt upploppen som ‘kriminella gäng’ som till varje pris måste stoppas och bestraffas med hårdast möjliga tillgängliga straff. Vad massmedia tycks ha gemensamt som yttre orsaksgrund för upploppen i sig är ihjälskjutningen av den 29-årige Marc Duggan (http://english.aljazeera.net/news/europe/2011/08/2011881845588629.html). Den större orsaksgrunden är sålunda diffus och är konstituterad av flera samspelande faktorer, som det ju så ofta tenderar att vara i sociala sammanhang.

Mina två tankegångar rör som första punkt spekulation kring de sociala- och ekonomiska skälen till upploppen, och som andra punkt den av premiärminister Cameron föreslagna inskränkningen av yttrandefriheten för att förhindra liknande upplopp. Desas två punkter har en viss koppling, som ni snart kommer att märka. Det är ingen slump att våldsamheter bryter ut i områden med hög arbetslöshet och fattigdom. Det är inte heller svårt att föreställa sig att människor agerar utåt då de kanske upplever sig själva som utan en framtid, medans allt svårare nedskärningar görs i den offentliga sektorn, kanske rentav i de medel som håller dem vid liv. Jag vill mena att de sociala och ekonomiska skälen till upploppen är rentav de viktigaste och att dessa inte utgör prio för Cameron är en shockerande uppvisning på populism och paternalism från premiärministerns sida. Ett av de många åtgärder Cameron vill sätta in är möjligheten att censurera eller stänga ned vissa sociala medier om de misstänkts användas för brottslig verksamhet. För att citera ett offentligt utlåtande som premiärministern gjorde den 11:e augusti:

“Mr Speaker, everyone watching these horrific actions will be stuck by how they were organised via social media.Free flow of information can be used for good. But it can also be used for ill. And when people are using social media for violence we need to stop them. So we are working with the Police, the intelligence services and industry to look at whether it would be right to stop people communicating via these websites and services when we know they are plotting violence, disorder and criminality.” (http://www.number10.gov.uk/news/pm-statement-on-disorder-in-england/, [2010-08-19])

Detta utlåtande vore inte malplaceradet i 1984 eller V for Vendetta - eller i auktoritära stater som Libyen och Iran, för den delen. Kommunikation kan användas för gott och ont, säger Cameron - och det stämmer. Man kan både skriva och tala om saker som kan betraktas som bra eller dåliga. Varför inte förbjuda offentliga samlingar av alla slag? Trots allt kan upprorsmän konversera med varandra med största enkelhet och därigenom planera sina illdåd. Det kanske rentav vore lämpligast att införa utegångsförbud? Varför inte låta en anförtrodd myndighe förhandgranska samtlig litteratur, så att inget ‘farligt’ material ges ut? Ironin är slående - när upprorsmän i dessa länder använde sig av exempelvis Twitter prisades det av västerländska medier. När människor i våra egna västländer använder sig av dem för att organisera sig mot vad de uppfattar som en stat som endast vill dem illa, vänder man föga förvånande kappan efter vinden.

Konsekvenserna blir bland annat att det demokratiska åsiktsutbytet blir skadeskjutet och jag är starkt övertygad att sådana inskränkningar vidare bara tjänar till att spä på det antagonistiska förhållandet mellan utsatta i samhället och den stat, vilken ligger bakom nedskärningar som direkt påverkar dessa människors liv och förutsättningar. Det går inte att på ett legitimt sätt lösa problem med ursprung i svåra ekonomiska- och sociala förhållanden med vare sig batonger eller ytterligare inskränkningar i medbogarnas rättigheter. Tror David Cameron att detta kommer att lugna situationen? Eller har han fullt ut sålt sin själ till denna populismens politik, där motsträvande och desperat utagerande ska mötas blott med förtryck och våld?